Eftersom jag verkar vara kroniskt morgonberusad och absolut inte kan gå rakt på löpbandet
utan vinglar som ett yrt fyllo så envisas jag med att alltid hålla i mig när jag går.
Fånigt, jag vet, men jag föredrar att hålla mig kvar på bandet...
Sen så har jag alltid kännt ett väldigt starkt hat för att springa så det har varit gång som gäller.
Men idag, då jäklar, både sprang jag och utan att hålla i mig!
I hela fem minuter dessutom. Heja mig! haha

Sen kommer man till jobbet och får meddelande från mamma om att min bild finns att skåda i gd. Så rusar man till kiosken och kikar och vem står inte som fotograf?!? Jo jag såklart!



Så idag har jag varit rikigt skrytigt fånigt stolt och på allmänt bra humör. :)