Igår stressade jag hem från jobbet och kastade i mig maten för att hinna till bion där jag skulle hämta ut mina och Nannas biljetter till Revolutionary Road. Så står man där men andan i halsen och vem lyser inte med sin frånvaro, jo Nanna! Så jag ringer henne lite smått irriterad och frågar var hon är. Det visar sig att Nanna sitter hemma i soffan eftersom jag mitt klantarsle har skrivit att filmen började två timmar senare än den gjorde... Smart fia!
Aja, hon hade ju sån tur att hennes granne skulle in till stan så hon kunde åka med. :)

Så i sista stund stormar vi in i biosalongen och letar reda på våra platser. Sen vore det ju för snällt om vi bara hade fått pustat ut då, nej då ska jag öppna min vattenflaska som självklart sprutar ner inte bara halva mig utan dessutom en bra del av biosalongen. Som tur var var det inte så många andra där... Hehe

Aja, till filmen! Den var väldigt fram och tillbaka, ena stunden hoppfull, nästa deprimerande. Som jag tolkade var budskapet med filmen mycket om att man ska leva det liv man vill leva och inte vara för feg att ta chanser i livet.
Över det stora hela, en bra film med mycket känslor. Men jag vart så besviken på slutet... :( Hade önskat ett lite mer hoppfullt slut! Så betyget blir 3/5! :)