Ännu en helg har flugit förbi och med både utgång, hemmafest och Jubileeklassiker. Dessutom har jag
matat min kostnärliga sida med en förstklassig utställning på The Gallery Of Modern Art. Kostnären
Ron Mueck, som skapar skrämmande realistiska människokroppar hade ställt ut några av hans allra
bästa verk. Med vidöppna munnar, ögon som tefat och en smått obehaglig känsla i ryggraden att de
helt plötsligt skulle resa sig och vandra därifrån iaktog jag och Samm kropparna fascinerade som små
barn. Det är helt sjukt hur han fått till vartenda litet hårstrå, rynka, por och färgskiftning. Väldigt
välspenderade pengar!


Bästa housematesen :)



Hemmafest med en schitzo granne

Härmed är jag utsedd till världens sämsta bloggare. Jag vet. Det har helt enkelt funnits för lite tid och
på tok för mycket roligheter. Dessutom har kameran legat orörd och bortglömd i botten av väskan de
senaste dagarna. Men ska verkligen försöka ta tag i mig själv och börja skriva åtminstone liiite mera.

Den här veckan har skolan gått ovanligt bra, festerna blivit roligare och roligare och likaså huset. Vi har
besökt franska festivalen, testat på mer av valleys uteliv och gjort en dagstripp med ohämmad shopping
på ett av de bästa köpcentrumena runt Brisbane. Dessutom stod jag och Jonna för veckans onsdag med
frossande i typiskt skandinaviska köttbullar och en mäktig blåbärspaj. Mumma!

Om något så kommer detta hus förvandla mig till en fet alkoholist för så mycket bakande, god mat och
mängder vin kan jag inte minnas att jag varit med om förut. Men åtminstone så kommer jag vara en
lycklig en. För kul har man. Typ när någon kommer på den geniala ideén att leka omvänd kurragömma
på fyllan i ett kolsvart hus och det slutar med att femton pers fastnar fnissande ihoptryckta under en
säng med tron om att det fortfarande är någon kvar där ute som letar. Eller när man börjar inse att
konstorstolar är så mycket mer än gråa stolar med hjul och att dekorering av huset bör göras så
färgglatt, billigt och nationellt som möjligt.

Senaste tillskottet i huset är inget mindre än tre stycken härliga danskar och en stereotypisk amerikan
som fått den stora äran att leva precis ovanför vårat vardagsrum. Stackars kille. Speciellt då såväl
musik som prat varit allt annat än lågmält på sista tiden. Men vad kan man fövänta sig i ett hus med
12 plus diverse "kusiner", vänner och soffcrashande främlingar...?


Ännu en Jubilesöndag :)


Den franskaste av oss alla framför franska festivalen


Coldrockglass på southbankstranden


En av de nya danskarna, Laura :)

Den här veckan har varit riktigt fullspäckad. Galna utgångar har mixats med sorgliga avskedsmiddagar
och flippade dansmoves. Det har flörtats, diskuterats och skrattats i princip hela tiden. Med dessa
människor i denna stad med lite vin inblandat verkar det alltid hända nya grejer. Exempelvis i
fredagsnatt klockan 03.00 fann jag mig själv ståendes på scen med Iris sjungandes Spice Girls för full
hals inför en packad bar. Inte riktigt något jag skulle göra i vanliga fall, nej.

Veckan som kommer får vi tillskott med två nya housemates medan två av grabbarna packar sitt och
sticker hem. Sorgligt men kul på samma gång. Det är alltid spännande att se vilka nya som flyttar in
och sitter där i vardagsrumssoffan när man kommer hem. :)


Jasper, jag Iris och Ryan



Möjligen skrattade jag mer än jag sjöng...

Onsdagarna här i huset är alltid lika galna. Det börjar med att det shoppas enorma mängder mat och
vin som sedan tillagas enligt konstens alla regler med ledning av antingen Iris eller Charles, husets
egna mästerkockar. Alla bjuder över vänner och bekanta, musiken vrids upp och kvällen har börjat.
Hittils har jag fått uppleva bland annat enorma crepes, sönderstressade kortspel och underhållande
fyllesnack.

Igår var det dags för min allra första typiskt Australienska barbie. När dricklekarna börjat komma igång,
det dansades magdans i vardagsrummet och folk började strippa så var det hög tid för utgång. Mitt
ärofyllda, ytterst viktiga, uppdrag som Charles nya wingman misslyckades brutalt då kvällen slutade
med att jag istället lyckades para ihop Christine med en snubbe. Men vi kan kalla det uppvärmning
eller nått.

Nu ryktas det om att det blir typisk svensk/finsk mat nästa onsdag så det är bäst jag och
Jonna ger oss ut och börjar jaga surströmming, ärtsoppa och kroppkakor... Eller kanske inte. Någon
som har något bra förslag på någon typisk svensk god mat?


En typisk onsdag i vårt hus




Mästerkocken in action

Att jag spenderade halva söndagen i våldsamt krigande har nog inte gått förbi någon. Förutom
prydliga blåmärken utplacerat lite här och var på armar och ben så skulle nog min gångstil just nu
bäst beskrivas som en misshandlad giraff på crack. Ingen vacker syn direkt. Som tur är har jag inga
direkta tider att passa den här veckan då vi har production week och man får komma och gå lite som
man vill. Passar mig och min misshandlade gångstil perfekt!

Dessutom har jag lyckats få hem provversioner av både Illustrator och Indesign så jag kan pyssla även
lite här hemma. Mitt lugn och tålamod har pressats till max då jag försökt pilla ut varenda liten detalj
i flertalet vektorporträtt. Ändå slutar det likadant varje gång. Jag lessnar när det börjar bli för jobbigt
och jag påbörjar istället ett nytt och vilket gör att jag nu sitter här med en bunt påbörjade halvkassa
kladdbilder. Smart. Men ska verkligen försöka ta tag i mig själv och tvinga mig genom ett helt porträtt
snart så ni får se lite helklara grejer med. Tills vidare får ni nöja er med ett hopplock av kladdbilderna.


Lite påbörjat kladd i Illustrator... Någon som känner igen ansiktena?

Lördagskvällen spenderade jag med att käka mat som såg ut som spya, dricka öl ur roligt formade
glas och dansa fågeldansen med ungefär 200 andra lyckliga tyskar på den tyska klubben här i
Brisbane. Intressant upplevelse, kort och gott.

Igår taggade jag och ungefär halva huset och begav oss mitt ut i ingenstans till Australiens största
paintballställe. Sen var det krig! Med 150 spelande sprang man runt som en tok, såg roat medan folk
spelade ut sina actionfantasier och både sköt och vart skjuten en hel del. Efter första omgången var
jag så trött så jag knappt kunde stå, svettig som få och med utkladdat smink i hela fejjan. Sexigt.

Efter lite drygt två timmars spelande var det bara att skynda hem, ta en speeddusch och försöka pilla
bort de mest synliga färgklickarna ur håret innan jag tog mig in till Jubile där Jasper och Samm
väntade. Det vart några öl, bra musik och helt enkelt en skön kväll.


Taggade eller åksjuka...?


Påklädning

Igår gick det vilt till kan jag tala om. Klockan nio var musiken på högsta volym, flaskorna staplade
och huset fyllt av folk. Iris sprang runt och målade allas ansikten inför matchen, någon okänd brud
dansade zumba i soffan och stämningen var helt enkelt på topp. Jag och Charles styrde sedan stegen
mot The Valley medan resten av gänget gick till en pub för att se matchen.

Under kvällen hann vi med hela tre olika klubbar, ungefär trippelt så många dansgolv och ungefär tio
gånger så många öl. Imorse kunde man skåda Iris på soffan med utsmetad ansiktsfärg och rödsprängda
ögon med vattenflaskor och värktabletter strategiskt utplacerat kring sig. Resten av gänget matchade fint
med stora fågelbon till hår och gråa nyllen.

Så dagen har spenderats på vår uteplats där vi lyssnat på musik, badat i sol och bara chillat. Allt för
att samla krafter inför kvällens avskedsfest för Jasper som kommer vara på någon tysk pub. Sen är det
bara att ladda om igen för imorgon är det krig! Då ska vi ut i skogen och spela paintball för att sen
avrunda på Jubile med ytterligare några 2dollarsöl. Dock inte fullt lika många denna gång...


Iris i full matchutklädnad

I onsdags hade vi avskedsmiddag för vår housemate Sara som åkte tillbaka till Kanada igår. Efter ett
par flaskor vin, presentutdelning och ungefär ett kilo friterad kyckling så begav vi oss ut på jakt efter
dessert då restaurangen helt plötsligt bestämde sig för att stänga och personalen helt obekymrat satte
sig ned och började äta. Konstigt eller vad?! Aja, efter att ha sprungit runt och letat som tokar hittade
vi till slut ett litet cafe som självklart precis hade stängt. Men sex stycken chokladcravande tjejer som
bankar på dörren är inte att leka med så de lät oss göra en allra sista beställning och vi kunde nöjt
vandra hem med ett gäng flottiga kakor. Så värt.

Nu har vi istället fått in en ny tjej i huset och denna gång en finska för att bidra med ytterligare ett
lustigt språk som jag inte förstår ett skit av. Däremot så förstår hon mig... Så nu är det slut med
skitsnacket gott folk! Självklart fortsatte flottandet med att vi lagade mängder med crepes, köpte
ytterligare en goon (asbilligt baginboxskitvin) och underhöll oss med språkskillnader och kortspel.
Gotta love it!


Halvengagerad bild från middagen. :) (Sara är tjejen närmst kameran)


Iris och Christine