En av min pappas flitigast använda skrämselmetoder till att få mig att inte flytta till andra
sidan jorden var att berätta om alla dessa äckliga spindlar och ormar som skulle vara överallt.
Och visst har jag blivit van vid att smälla ihjäl någon liten spindel om dan och sopa bort döda
småkryp från matbordet som maniskt sökt sin väg till den glödheta lampan ovanför men
mycket värre än så har det inte varit. Tills idag!

För någon timme sedan satt jag lite smått uttråkad framför teven i familjens vardagsrum och
kikade på något skitprogram. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur glasdörren ut till deras uteplats
rör på sig. Så fort jag ställt om skärpan ser jag att det faktiskt är en orm! Helt uppe i varv och
tagen av stunden börjar jag gapa i huset att det sitter en orm på dörren. Penny och John kommer
springandes och gapar nästan lika mycket som mig. Det är tydligen inte alltför vanligt, och speciellt
inte den här årstiden! Så självklart vaknar fotografer i mig till liv och jag springer ner för att hämta
min kamera. In genom dörren, på med lyset, börjar famla efter min canon som jag lämnat på golvet
när jag plötsligt upptäcker en asstor regnbågsfärgad(?!) spindel precis framför nyllet. Och så börjar
gapandet igen. Ungefär i nivå med en stucken gris den här gången. I alla fall fick John agera
spindeldödare och stänga alla fönster i mitt rum åt mig. Frågan nu är väll bara vad mer som gömmer
sig här inne...?


Ormen på dörren


.