"Hur känns det?"

Nu börjar det fan närma sig. I morgon, alltså på måndag, så åker jag

faktiskt! Och den konstanta frågan som alla ställer mig minst 10 gånger

om dagen är ingen mindre än; - Hur känns det?

Jag kan tala om att det känns galet bra, sjukt kul, toknervöst och totalt overkligt!

.

Men mitt i mitt sprängfyllda huvud där det cirkulerar flygbiljetter, värdfamiljer

och funderingar på hur man på bästa möjliga vis får bort envisa kalkavlagringar

så har det ändå lyckats smyga sig in lite underliga tankar. Som i fredags

när ett infall helt plötsligt vart ett 118 100-sms som slutade med att jag gapade

på dansgolvet om var sjukhuset gör av med sina bortamputerade kroppsdelar.

Eller som igår kväll när jag började ifrågasätta varför badankor är gula. Liksom

har du någonsin sett en GUL anka?? Nej, inte jag heller.

.

Nu ska sista rycket göras innan det blir en sista Flanörlunch med tjejerna och

lämna nyckeln till den lyckliga jävel som får ta över min glänsande rena lägenhet.

.

Gaaaaaaaaaah lämna oss inte, jag ber dig!!!!

Hehe närå. Men en liten del av mig skriker så inombords, som jag såg att jusses ögon började glittra när du gick. Vi älskar dig fia! Hoppas att du har det kanoners! KOMMER SAKNA DIG SOM FAN!!